tisdag 29 januari 2013
Om att skriva
Vilken känsla det är att kunna förmedla ett budskap. Att formulera sig. Det kan vara svårt. Ibland finns inte orden. Ibland bara strömmar de ut. Jag är så förundrad att jag har upptäckt detta. Nu. Jag är 45+ och har alltid sett mig själv som den borne naturvetaren. Testa hypoteser. Leda projekt. Det är fortfarande en stor del av mig. Men jag har hittat en humanistisk del. Också. Det har blivit min fristad. Min lilla hörna. Emellanåt känns det viktigt att dela med sig av den hörnan. Jag har precis gått en kurs i populärvetenskaplig kommunikation på Karolinska Institutet. Vilken fullträff. För mig. En kombination av det jag gillar mest just nu. Vetenskap och skrivande. Jag återkommer till det. Hoppas någon vill följa med på min nya resa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt! Ja, ibland försvinner orden, men tankarna finns kvar. Vi som vet att naturen ger frid och avkoppling hittar tankarna likaväl i kanten på gräsmattan som i skogen eller fjällen.
SvaraRaderaEller på vattnet. TVM! men den egna världen krymper. Arbete och plikter inkräktar på fristaden och fritiden. Det gäller att hålla andningshålet öppet.