Sälgens små lurviga videungar tittar fram

Kanske är man lite tokig när man avviker från gångvägen ut i diket för att leta upp de första små vårtecknen. Men det är så underbart när man hittar dem! Finns det något annat som är så gottgörande som att gå ut i naturen och filosofera med sig själv, inte för mig i alla fall. "Det gör ont när knoppar brister" Jag är inte helt säker på att jag håller med, har man lite "ont" är det underbart att upptäcka att det kommer en ny vår, i alla fall!

Våren ligger i luften

Den här veckan hörde jag talgoxarnas karaktäristiska sång, flera gånger. Jag är ingen fågelskådare, men några fågelläten har jag lärt mig. För mig påminner talgoxen om ljudet av en gnisslig cykelpump och om att våren är på väg. Jag har också lärt mig att de kan låta lite olika i olika delar av landet. Ett annat typiskt vårtecken är när hasseln blommar och luften fylls av frömjöl från dess hängen. Den här bilden är från ett annat år, men jag är säker på att det är på gång. Idag när luften fylldes av ömsom regn, ömsom snö och kall vind blåste genom jacka och mössa kände jag att jag måste hjälpa våren på traven. Nu ska den fram! Hasselns blommor är små och röda och man måste titta riktigt nära för att hitta dem. I morgon kommer solen och då är det dags att leta riktiga vårtecken från 2012, jag är säker på att de finns där runt knuten :)

Med egen båt genom dimman till paradisön

I somras styrde vi kosan mot Gotland med vår nya segelbåt. Vilken spännande känsla att lämna fastlandet bakom sig, rakt ut mot havet. Vinden var frisk och vi loggade mellan 5 och 7 knop i en härlig halvvind. Någonstans mitt emellan när det faktiskt blev mörkt fast det var i början av juli föll daggen över hela båten. Det enda som lyste var kompassen och någon enstaka lanterna man skymtade långt bort. Vinden tog en liten paus och båten guppade åt olika håll. Besättningen utom "Styrman" halvsov med segelställen på. Då började man fundera över forna sjömäns öden och leverne. De hade ingen GPS och moderna instrument, men lyckades ändå ta sig över betydligt större hav. Respektingivande.

Vår Dehler 29 "Mimis" förde oss tryggt över havet

Plötsligt dök det upp lite fåglar brevid båten, var det en lunnefågel? eller troligare en tordmule. Inte bara GPSen talade om för oss att vi närmade oss land. Men vi såg inget, dimman var tjock. Ett högt brusande ljud hördes. Vi trodde först att det var från flygplatsen, men insåg snabbt att det var vågorna som slog in emot stenstranden. Visbys hamnpir dök upp på barbords sida ca 150 m från oss. Snabbt var hela familjen uppe och bärgade segel, ordnade med tampar och spanade efter en anläggningsplats. Vi hade seglat till Gotland! 15 timmar och 76 sjömil, ett riktigt familjeäventyr.

En cikoria har skapat en tillvaro i en asfaltsspricka

När vi hade fyllt på med lite mat och sömn så började vi så sakterliga upptäcka denna fantastiska ö som dök upp i dimman. Jag kommer återkomma till detta i flera blogginlägg, den här gången ska jag fokusera på den fantastiska floran i vägrenarna. Den kalkrika marken och det gynnsamma klimatet ger förutsättningar för en blomsterexplosion, där man minst förväntar sig det.

Vi hyrde cyklar och upptäckte kusten och höglandet mellan Visby och Lummelunda.

En fantastisk blomsterprakt mötte oss. På bilderna ovan kan ses: Vildpersilja, fibbla, blåeld, cikoria, vallmo och åkertistel.

Kittelö: Blommor, stillhet och havsutsikt

Våra vänner vet att vi köpte vår första båt, H-båten Ruggis, för studielånet, innan vi skaffade lägenhet. Året var 1989. För ett par år sen sålde vi Ruggis och visst har vi köpt en större och finare segelbåt, men Ruggis var som den första kärleken. För vissa av oss i familjen handlar seglingen mycket om att hitta en annan båt att segla om, och sen göra just det. Med det är också ett sätt att hitta en egen klippa, somna in och vakna upp till måsarnas skrik och uppleva skärgårdens alla skiftningar i olika väder och årstider. Om man tittar nära är skärgårdens artrikedom oftast fantastisk och på många sätt liknande den man finner i fjällen. En ö som vi har fått ett speciellt förhållande till är Kittelö som ligger precis bredvid en liten båtsportled söder om Västra Stendörren. Ganska få båtar brukar stanna till där. Man ligger lite oskyddat från havet, men belöningen är en fantastisk utsikt över små skär mot horisonten i öster (se nedan).

Kittelö med utsikt mot havet

Gråbo

Kungsljus

Strandkvanne

.

Fackelblomster

Johannesört

Funderingar kring grönsakslandet 2012

Ambitionen för min trädgård handlar inte så mycket om symmetri och raka linjer utan mer om valet av växter och att testa gränserna när det gäller att driva upp och vårda egna plantor. I några år har jag försökt odla lite grönsaker utan särskillt stor framgång, men förra året satte vi upp ett rådjursnät och gödslade med egen kompost. Gjorde ett stort land av den gamla sandlådan och det blev hur många succhini som helst. Lite andra grönsaker blev det också som borlottibönor, spenat och slanggurka och tomater av flera sorter och storlekar. Det gav verkligen mersmak! Idag var jag på Plantagen och köpte nya frön till årets land, det är en sån härlig känsla att vrida och vända på påsarna, fundera och planera. I år tänkte jag satsa på grönsaker som mognar sent, så jag köpte några olika sorters lök, morötter, broccoli och brysselkål. Nya utmaningar för mig. Snart dags att plocka fram såjorden och börja förkultivera i källaren under odlingslampan, jag återkommer till det. Här kommer några bilder från förra årets odlingar för att påminna om känslan.


Zucchini på gång

Härlig skörd



Morötter i olika färger



Nunnedalen; som att kliva in i en annan värld

Geocache: Nunnedalen
För ett par år sedan besökte vi öland på påsken, det var lite tidigt för den där riktiga upplevelsen av blommor överallt, så vi fokuserade på att leta geocacher i stället. Nunnedalen var en cache som bjöd på en riktig överraskning! Det var som att kliva in i en annan värld. Höjdskillnaden mot landborgen och stenbranten skapade en mikromiljö som bjöd på en fantastisk blomsterprakt. Det kryllade av vårblommor bland löven på marken. Blåsippor i olika färger, vårlök och gul nunneört, smånunneört, säkert öländsk nunneört och andra varianter jag inte kunde bestämma. Trädstammarna var täckta av murgröna och andra växter och vårsolen strilade ner genom grenverket. Det var helt magiskt! Vi hittade cachen och självklart stannade vi och fikade mitt i prakten och vårfåglarna sjöng för full hals. En utflykt jag aldrig glömmer!
Här kommer lite bilder från Nunnedalen:

Bakgrundsbilden kommer från Möckle Mosse

Ni kanske funderar över bakrundsbilden, den fotograferade jag vid Möckle Mosse på Kr.him helgen förra året. Vi brukar ofta åka till Öland på våren för att hälsa på farfar, det brukar kombineras med ett antal olika exkusioner då vi letar efter olika saker. Patrik letar efter geocacher, Daniel efter fåglar, Anton efter en bra plats att fika på och jag efter blommor förståss. Daniel och Anton är de två underbara pojkarna jag nämnde i inledningen. Ja, Patrik är ju också underbar förståss. Det brukar bli väldigt bra exkursioner. Väldigt mycket rara blommor har jag hittat genom åren på Öland, här kommer några exempel.

 Nu ska jag leta bland mina fotogömmor och återkomma med fler Ölandsblommor. Nunnedalen är en favorit ni ska få besöka framöver.

Längtar till vårens första blommor

En backsippa som jag lyckades etablera i min trädgård, undrar om den klarar att överleva denna snöfattiga och kalla vinter, kommer de duniga knopparna spricka upp även i år i det torra vårgräset?