Min dröm är att ha en knotig snowgum framför vårt hus. Den första snowgum jag sådde här i Sverige levde i ca 3 år, jag hade med frön hem från Australien (inhandlade på Melbournes botaniska trädgård). Den förgrenade sig och blev jättefin när den sommar nr 2 fick växa ute. Snowgum, det hörs ju på namnet att den gillar snö, tänkte jag, och virade in den i lite säckväv för att den skulle få det mysigt under vintern. När jag petade fram den på vårkanten var den stendöd! Men jag har inte gett upp, nya frön från Australien såddes tidigt förra våren, första omgången blev inget. Andra omgången satte jag i en låda som ömsom fick stå ute i kylan, sen en vecka inne, sen i källaren under lampan, sen ut igen och sen källaren, och de grodde, ca 4 st. Jag planterade om de ca 1 cm ynkliga skotten på sommaren. En fick stå ute, den dog. Några fick stå i källaren och de levde, men inte mycket såg ut att hända, förrän plötsligt två satte fart. Sen kom bladlössen till källaren med andra blommor och bara en av mina snowgums klarade sig. Den fick komma upp i värmen under vintern och den har sakta blivit längre och längre och nu har den börjat få grenar! Lyckan är total! Lilla vän, dej ska jag ta hand om! Några kanske undrar vad som är så speciellt med snowgum, men om ni nånsin kommer upp i bergen på Tasmanien (Mt Field tex) eller i den alpina regionen i Victoria så förstår ni. Att se dessa förvridna träd med gröna löv i snön och barken skiftande i olika röda färger är häftigt. På sommaren blommar de med stora "klasar" som lockar till sig insekter och fåglar och det luktar fantastiskt. Samtidigt som jag sådde min snowgum, sådde jag också några "bottle brush". De har inte kommit så långt än men är på g, jag återkommer till dem.
snow gum: grow native australian plants