Bergen, blommor och dags att blogga, igen

Första gången i Bergen och besöker min vän Helena, ja hon heter egentligen Anna Helena. Hur är det möjligt, det heter ju jag med, men jag valde Anna. Ja Ingrid är också med, hon valde också namnet Anna, men det är bara några år sen.

Men nu har jag kommit ifrån ämnet, vi tre utgör halva kulturföreningen Violerna, andra halvan kom inte med den här gången. Förutom våra kulturella utflykter är blommor och botaniska trädgårdar vår hobby. Ja det är ju också kultur förstås.

Och i Bergen finns det massor med trädgårdar, och berg förstås. Dessa har vi undersökt och avnjutit från alla vinklar. Kantat med god mat och dryck.

2019 är Gårdshusets år!

Nyårsdagen, första dagen på 2019. Tittar ut på vårt nya Gårdshus, drömmen om vårt eget växthus börjar bli verklighet. För lite mer än ett år sedan,började vi skissa på vårt kombinerade växthus och gästhus. Det fick namnet "Gårdshuset" och har storleken som ett Attefallshus. Vi har tänkt ut det själva, men har förstås fått hjälp av arkitekt, snickare och en massa andra duktiga hantverkare.

Gårdshuset, sett från köket i stora huset;
Nyårsdagen 2019

I gårdhuset finns ett lugn och en stillhet och man är liksom i en egen värld.

-Lite som att bo i lekstugan när man var liten, sa min svägerska. Jag har aldrig bott i lekstugan, men visst kan man väl få ha en lekstuga även som vuxen!

Husdelen byggdes först, sen murades väggen
och sist växthuset

Nu är det dags att planera, vad ska växa i växthuset, när är det dags att börja så? 

Ska bli så roligt att sätta tänderna i detta!

Hej då vinter, imorgon är det trädgårdsmässan!

Härliga minnen från vinterns tur i svenska fjällen men nu är det dags för vår, och nystart av min blogg. Inser att jag gjorde samma försök för precis ett år sedan, kanske gör ljuset att man får skrivlust, ser framåt och runtomkring. Viljan att dela med sig med intrycken, upplevelserna, känslorna kommer.

Ja vi får väl se. Imorgon blir det i alla fall trädgårdsmässan. Ett riktigt vårtecken som inte stoppas av lite snö på vårdagsjämningen.

Ölandsblommor sommaren 2013

http://instagram.com/p/bhA98DKxyu/

Äntligen vår!

Plötsligt exploderar naturen. Man vaknar av ett öronbedövande kvitter. Rödhake, björktrast; bofink, citronfjäril. Jag hinner inte med i svängarna. Förra helgen var gräsmattan täckt av snö, nu ploppar blommorna fram. Förundrat iakttar jag detta skådespel. Det finns hopp. Det är vår!

Vårvinter

Minus åtta grader på morgonen och plus 6 grader på dagen. Talgoxarna sjunger för fullt när jag skrapar bilens fönster på morgonen. -Landet som våren glömde, skrev Magdalena, en vän på Facebook. Men det stämmer inte. Igår tog jag min första springtur för året. Jag fick vända vid elljusspåret och hålla mig till vägarna i stället. Vid elljusspåret hade jag behövt skidor för att komma fram. Det känns som om det är en riktigt kamp mellan vår och vinter just nu. Som i barnboken där vinterguden hade tagit spiran från vår-fen så hon inte kunde sätta igång våren. -Var det Elsa Beskow? Åter till min springtur, på himlen kämpade snömolnen och vårsolen med varandra. Vårsolen hade överhanden, så jag fortsatte springa. Då såg jag blommande tussilago, vid ett litet dike där vattnet porlade fram. Mitt bland snö och is. Det var en härlig känsla. Först tänkte jag stanna och plocka några. Ta med mig våren hem. Men jag ändrade mig och hoppades att någon annan också skulle få syn på dessa små glädjespridare. Strax därefter, en rörelse bland buskarna. Det var en räv som hastigt vände om när han fick syn på mig. Ganska skabbig såg han ut, den tjocka vinterpälsen höll på att falla av. Ett säkert vårtecken. Ser redan fram emot nästa springtur, vad ska hända då?

Om att skriva

Vilken känsla det är att kunna förmedla ett budskap. Att formulera sig. Det kan vara svårt. Ibland finns inte orden. Ibland bara strömmar de ut. Jag är så förundrad att jag har upptäckt detta. Nu. Jag är 45+ och har alltid sett mig själv som den borne naturvetaren. Testa hypoteser. Leda projekt. Det är fortfarande en stor del av mig. Men jag har hittat en humanistisk del. Också. Det har blivit min fristad. Min lilla hörna. Emellanåt känns det viktigt att dela med sig av den hörnan. Jag har precis gått en kurs i populärvetenskaplig kommunikation på Karolinska Institutet. Vilken fullträff. För mig. En kombination av det jag gillar mest just nu. Vetenskap och skrivande. Jag återkommer till det. Hoppas någon vill följa med på min nya resa.