Nässelsoppan väcker minnen från barndomen

Igår cyklade jag iväg för att plocka nässlor tillsammans med Daniel och Anton. Jag får väl erkänna att ett litet bidrag till "Operation Dagsverke" låg i potten för att öka motivationen, men jag utlovade även en god soppa som betalning. Daniel har gillat nässelsoppa i flera år, så där var det inget problem, Anton var nog mer lockad av äventyret och utmaningen att plocka nässlor utan att bränna sig (vi hade förståss handskar). När vi kom fram till "vårt" ställe var det inte så mycket nässlor och jag föreslog att vi väntar till nästa helg, men då fick jag högljudda protester, -lite kan vi väl plocka i alla fall! Det gjorde vi och vi fick ca 5 L, vilket ju räckte gott och väl.

Vad är det då med nässelsoppa som är så speciellt? Det smakar skog och härligt och svamp, konstigt nog och doften är underbar. När jag var liten, kanske 7 år och min bror Calle 5 år spenderade vi en försommarvecka på Långstorps pensionat, in närheten av Höör. Man bodde i små hus i fantastiska enebackar med får betandes utanför. Jag minns bäckar, en magisk stor bokskog och en gammal kvarn vid en fors. Alla de här minnena kommer tillbaka med nässelsoppan. Maten på pensionatet var fantastisk (ingen barnmat precis) och alla gamlingar var förundrade över att jag och min bror åt sill bland annat. Den dan vi anlände fick min mamma höra att nässelsoppa hade stått på menyn dagen innan, hon blev helt förfärad. Vi hade missat den! Med envishet och list fick hon köket att lova att de skulle koka ny nässelsoppa speciellt till vår familj, bara vi plockade nässlorna. Utrustade med diskhandskar gick vi ut hela familjen och bidrog till kvällens middag. Det räckte faktiskt till många fler, till allmän förtjusning.

Kvällens nässelsoppa mottogs också med allmän förtjusning, Daniel tog till och med ombackning. Jag hoppas att även Anton får smak för detta om några år.

Rapport från trädgårdsmässan

I år tillbringade jag bara 4 timmar på trädgårdsmässan, men det var fyra mycket inspirerande timmar. Jag har bestämt mig, jag ska bli floraväktare, ska ta kontakt med den lokala representanten från sveriges botaniska förening (när jag är på garden leave). Blev också väldigt inspirerad av föreläsningen från föreningen Permakultur i Sverige. Det handlar om att jobba med naturen och få ett fungerande kretslopp i sin trädgård, det gillar jag. Där ska jag titta in lite extra framöver. Det var också väldigt inspirerande att se alla idéträdgårdar och vackra blommor. En kort träff med en gammal TVM kompis, Nina, var också mycket trevligt.

Om man tittar nära får man se små underverk

Egentligen är vårblommorna finast innan de slår ut. När jag petade lite bland löven upptäckte jag backsipporna som var på väg. I pallkragarna börjar vitlökarna titta upp och persiljan och rabarberna har satt fart. Man behöver ta lite tid och njuta, utforska och fundera lite, varför ska man annars ha trädgård? Visst är det bra med planer, det finns alltid en ny rabatt att planera och Patrik tycker det är kul att gräva :) men man ska nog stanna upp lite också. Det är något jag måste träna på. Nu kommer jag få massa tid till det, kanske.. AstraZeneca stänger sin forskningsavdelning i södertälje i år och jag ska gå på "garden leave" redan i slutet av maj. Vilket bra ord faktiskt, garden leave, jag är verkligen lyckligt lottad som har en trädgård att tillbringa min tid i och i vår ska jag stanna till och njuta i den!

En nyfödd backsippa

Ackleja

Iris





I morgon ska jag gå på trädgårdsmässan, ser fram emot att fly från aprilvädret, till blommor och inomhussommar. Förra året tillbringade jag 5 timmar där, mest på "nördgatan" och lyssnandes på seminarier, det blev mycket inspiration och planer.  Återkommer snart med en rapport därifrån.

Våren fick ett litet bakslag

Trädgårdscyklamen i vårsnön

... och bloggandet kom på halvfart. Men nu är det nya tag. Långfredag och marken är vit utanför. Kanske inte så ovanligt egentligen, men för ett par veckor sen var vi ju bortskämda med sol, barmark och 15 grader varmt på dagen. Tänk att familjen tog en vårcykeltur för två veckor sedan till Skårbydammen. Fåglarna kvittrade, solen sken och man behövde inte ens en jacka på. Svårt att tro på när man tittar ut genom fönstret idag! Vi hade packat pastasallad som vi åt precis brevid dammen och tittade på några sothönor och viggar, så mycket andra fåglar hade inte kommit än. På vägen tillbaka stannade vi vid en liten tjärn och spanade på två sångsvanar som hade börjat bygga på sitt bo. Vårens första tussilago hamnade i fickan och sen på middagsbordet. Doften man får på fingrarna när man plockar tussilago är helt underbar och går knappt att beskriva och ett väldigt speciellt vårtecken. Patrik har hunnit med en tur upp till Bergslagen och berättade glatt att han sett ett par stjärtmesar, de är verkligen gulliga och ses inte så ofta.