I somras styrde vi kosan mot Gotland med vår nya segelbåt. Vilken spännande känsla att lämna fastlandet bakom sig, rakt ut mot havet. Vinden var frisk och vi loggade mellan 5 och 7 knop i en härlig halvvind. Någonstans mitt emellan när det faktiskt blev mörkt fast det var i början av juli föll daggen över hela båten. Det enda som lyste var kompassen och någon enstaka lanterna man skymtade långt bort. Vinden tog en liten paus och båten guppade åt olika håll. Besättningen utom "Styrman" halvsov med segelställen på. Då började man fundera över forna sjömäns öden och leverne. De hade ingen GPS och moderna instrument, men lyckades ändå ta sig över betydligt större hav. Respektingivande.
 |
| Vår Dehler 29 "Mimis" förde oss tryggt över havet |
Plötsligt dök det upp lite fåglar brevid båten, var det en lunnefågel? eller troligare en tordmule. Inte bara GPSen talade om för oss att vi närmade oss land. Men vi såg inget, dimman var tjock. Ett högt brusande ljud hördes. Vi trodde först att det var från flygplatsen, men insåg snabbt att det var vågorna som slog in emot stenstranden. Visbys hamnpir dök upp på barbords sida ca 150 m från oss. Snabbt var hela familjen uppe och bärgade segel, ordnade med tampar och spanade efter en anläggningsplats. Vi hade seglat till Gotland! 15 timmar och 76 sjömil, ett riktigt familjeäventyr.
 |
| En cikoria har skapat en tillvaro i en asfaltsspricka |
När vi hade fyllt på med lite mat och sömn så började vi så sakterliga upptäcka denna fantastiska ö som dök upp i dimman. Jag kommer återkomma till detta i flera blogginlägg, den här gången ska jag fokusera på den fantastiska floran i vägrenarna. Den kalkrika marken och det gynnsamma klimatet ger förutsättningar för en blomsterexplosion, där man minst förväntar sig det.
Vi hyrde cyklar och upptäckte kusten och höglandet mellan Visby och Lummelunda.
En fantastisk blomsterprakt mötte oss. På bilderna ovan kan ses: Vildpersilja, fibbla, blåeld, cikoria, vallmo och åkertistel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar